Dela gärna detta inlägg:Share on Facebook
Facebook

Som kapten för Litauens landslag i goalball ledde Genrik Pavliukianec sitt lag till framgång i Paralympics i Rio. Vi fick en pratstund med denne lojale NeoLife-kund och paralympiske guldmedaljör; det blev ett intressant samtal om ledarskap, motivation och målmedvetenhet.

Vi publicerar Genriks fantastiska berättelse och intressanta tankar om ledarskap i två blogginlägg den här veckan.

Foto: Liudas Baronas
Foto: Liudas Baronas

– Jag har haft en synnedsättning sedan jag föddes. När jag var liten och gick i skolan för blinda och synskadade såg jag elever som spelade med en rullande boll men det fångade inte mitt intresse. Spelet var annorlunda då men har förändrats under åren; spelreglerna har förändrats så att alla goalballspelare numera måste bära ögonmask för att jämställa synnedsättningen bland idrottarna, förklarar Genrik.

Genrik har spelat i landslaget sedan 1997 och när laget behövde en ny lagkapten var valet enkelt.

– Spelarna röstade på mig och jag valdes till lagkapten av flera skäl: Jag har lång tävlingserfarenhet, Rio var mitt femte Paralympics, jag är inte rädd för att ta ansvar och jag är alltid redo att spela. Som lagkapten måste jag vara kapten både på planen och utanför den. Alla i laget måste lita på kaptenen till 100%, annars kan de tappa självförtroende. Jag har alltid försökt vara en bra lagkapten med självförtroende som tror på laget och på seger.

– Innan Paralympics spenderade vi mycket tid tillsammans i laget; vi tränade och vi hade roligt tillsammans. Som en riktig familj samlades vi på helgerna och grillade tillsammans med våra familjer. Det är så man stärker lagandan.

Under vårt samtal blir det tydligt att Genrik är en passionerad lagkapten med en stark känsla för vad det innebär att vara en ledare.

– Det är inte lätt att vara en ledare. Jag tror att en ledare är någon som är beredd att ta initiativ, som inte är rädd för att ta kritik, och som har en stark tro på sig själv. Som ledare måste du veta hur du ska hantera misslyckanden och hur du hittar styrkan att spela nästa match bättre. Om du inte gör misstag, då gör du ingenting. På Paralympics finns inget utrymme för rädsla. Du måste lämna alla dina rädslor och tvivel hemma och kämpa till sista stund. Jag tycker inte om att vara på planen med en spelare som är rädd för motståndaren.

– Det är viktigt att ha en stark mental grund i laget, men det är även viktigt att ha bra relationer. Jag vet att det kan vara väldigt svårt att jobba med människor, för alla är olika och ibland kan någon få något litet att verka väldigt stort. Ett lag är som din familj där relationerna är beroende av oss. Ibland måste du ta ett steg tillbaka, eller erkänna att du har haft fel.

Läs resten av Genriks berättelse senare i veckan på NeoLife blogg.

Leave a Reply

Your e-mail address will not be published. Required fields are marked *

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>